Vi reser med Harry Potter-tåget “The Jacobite”

Den som har sett filmerna om Harry Potter har säkerligen en bild av det berömda tåget “Hogwarts Express” och bilderna av hur tåget korsar  en i det närmaste magisk bro är ikoniska. Själva tåget och de ikoniska bilderna står att finna om man bordar “The Jacobite” för ett par timmars ångdrivet lunk genom det skotska landskapet.

En bit in i resan kommer man fram till och över bron som varit en sådan ikonisk del i filmerna om Harry Potter. På vägen tillbaka, vilket var med buss, stannade vi vid den utkiksplats oc souvenirbelamrade turistfälla där man alldeles själv kunde stå och ta bilder på tåget man nyss färdats med…vilket vi gjorde:

Bron…utan tåg

Här kommer tåget

Här kommer tåget lite till

ÅNGA!!!!

ÅNGAmed mer utropstecken OMG !!!!!

Mitt i stannade vi för en kort paus i Glenfinnan och en ung man tog emot oss entusiastiskt spelandes säckpipa för allt han var värd:

 

Själva tågresan var sådär bekväm men bedövande vacker och tåget hade en egen shop med Harry Potter-grejer som vi inte köpte…

Vi färdades från Fort William till Mallaig där vi åt en utmärkt lunch. Återfärden gjordes sedan med buss och vi stannade vid en utkikspunkt där vi kunde se tågen passera bron vi åkt över om morgonen. Vackra vyer och en mycket utförlig genomgång av Skottlands historia* var i huvudsak vad dagen bjöd på innan vi återvände till Oban och  middag innan det skulle bli dags att fara vidare på den sista etappen av resan.

Naturligtvis tog vi bilder på oss själva på olika ställen:

Här är vad man kunde se om man vände sig åt andra hållet istället för att titta på bron

Frida i Glenfinnan – Observera skorna

På bilden ser vi LÄRARFÖRBUNDETs nya coola väska utan larviga färger manligt buren av lärare på semester

Frun kommer att bli lite butter men jag tycker om bilden – Vad tycker ni?

Frun i väntan på tåget på utkiken över bron

Selfietime – Frun märker ingenting

Mer smygfotografering – jag ogillar leenden – man kan le inombords….

Omgivningar och miljöer var som vanligt bedövande vackra och fisken vi åt i Mallaig var fantastisk – Nedan följer lite miljö från tåg och utanför:

Det regnade hela dagen men även genom regniga rutor fastnade en och annan bra bild

Ett landskap för sagor eller rejäla svordomar om man tvingas att gå

Ibland brast himlen ut i blått

På väg mot utkiksplatsen – Statyn föreställer Bonnie Prince Charles – Charles Edward Stuart – extremt misslyckad tronprendent

I väntan på tåg….

Bron…Bro heter typ most på något språk jag inte minns….

Landskap – vidvinkel

Mera landskap

 

I nästa avsnitt: Vi färdas genom nedersta biten av The Highlands och någon glömmer att ladda kameran…

*Just guidens förmåga att kunna hålla miniföredrag om allt vi passerade under resan var en av behållningarna av resan. 

Oban om kvällningen eller skottar kokar inte kräftor med dill men det finns kvällsöppet nörderi

På väg mot Oban stannade vi vid ett par tillfällen för att beskåda naturen som utan tvivel är högst förtjusande. Det var massor av kullar och vatten och trevligheter som små kanalbåtar och folk som körde som fullständiga vettvillingar. Vid ett av dessa stop tog vi några porträttbilder.

 

Stilbild vid snabbstop

Magnus på väg mot Oban

Frida på väg mot Oban

Magnus och Frida på väg mot Oban

Väl framme i Oban tog vi plats på fjärde våningen i ett hotell vars hiss vi undvek noggrant. Tyvärr hade vårt rum tidigare varit rökrum och någon hade installerat twin beds, en konstruktion vi inte råkat utför och som Magnus inte sett sedan han senast var i England på tidigt 90-tal.

This slideshow requires JavaScript.

Vi beslöt oss omedelbart att avvika från den gemensamma middagen och begav oss ut i kvällen för att söka föda i denna fiskeristad där ett obegripligt ställe serverade norsk lax – där åt vi inte

Vy utanför Oban

Vackert från Oban

Kvällning i Oban

Kvällning utan Magnus

Vi fann istället ett familjeföretag med servitörer i åldrar från tolv och uppåt där man erbjöd havskräftor. Som alla vet är det enbart barbarer som äter insjökräftor och folk som inte gillar skaldjur brukar istället köpa någon kinesisk frusen kräftklon. Här kom istället till bordet rejäla skålar med Languster och vi lät oss väl smaka. Kokningen var hänsynsfullt utförd men saknade både sälta och dillsmak. På hela taget kan man förmodligen konstatera att maten i både Skottland och England innehåller betydligt mindre salt än vad vi är vana vid. Dillen trodde vi var universell men här lyste den i uppenbar frånvaro.

Hans familj hade köpt den och han försäkrade oss om att man inte bar någonting under

Vår busschaufför hade kilt

Kiltbeklädd herre spelandes säckpipa

Och leder Jimmie Åkesson…eller näää

Mätta och nöjda fann vi ett nörderi i vars gömmor T-shirts och annat viktigt fanns att beskåda. När så mörkret lade sig över Oban packade vi ihop oss för vila inför morgondagens tågresa med “The Jacobite” – tåget vi ser i filmerna om Harry Potter… men det är  för imorgon

 

 

Väl mött

Magnus & Frida