Dag Fem i vilken vi besöker Windermere, blir lurade på en båtfärd och gör en viktig film om en svan

Efter ytterligare en frukt och grönsaksfri upplevelse av frukost lämnade vi vackra Harrogate för ännu mer naturupplevelser när vi färdades genom Lake District på väg mot Skottland och Glasgow. Lunchstoppet gjordes vid Windermere – en fantastisk sjö fylld av båtliv, öar och stränder fyllda av byggnader för folk med mer pengar än stackars stadstjänstemän någonsin kommer att få se. Där fanns ett hus man kunde hyra för blygsamma 60k/vecka – men då fanns det jädrar-i-mig strandtomt så att en kommunal bygglovsansvarig hade fått hjärtattack och avlidit efter att ha sett det.

Windermere i sig självt är turistfälla på samma sätt som Gränna och även om det var trevligt så kände vi knappast att vi önskade att stanna någon längre stund.

Hamnen var dock trevlig och vi roade oss med att vandra omkring bland de många svanar som helt oblygt frapperade sig med människorna runt omkring.

Via vår Reiseleiter och bussbolaget hade vi dock hoppat på en båttur på sjön och vi såg fram emot en stunds vattenlek av turistklass. Turen som sådan var fenomenal då båtens högtalare av någon anledning konstruerats på ett sätt så att det fanns en rimlig chans att höra vad som sades, till skillnad från varenda tåg och flygplats i hela England, och guiden var både underhållande och informativ. Lite irriterande var det dock att kostnaden för båtturen som fakturerades var 215:- per person medan samma tur hade kostat runt 80:- om vi istället köpt biljetten direkt. I en elektronisk värld är det onekligen konstigt.

Efter båttur och kort lunch marscherade vi vidare till Skottland och Glasgow och efter att ha planerat och ställt in min första Skottlandsresa redan 1989 så hade vi kommit till gänget som jagade livet ur romare, tycker att getmage är något att göra mat på och som under inga omständigheter, personligen verifierat, bär något under kilten….så vi besökte en kyrkogård….men det tar vi en annan dag

 

Advertisements

Födelsedagsmiddag med lite av varje

Tandoorihouse logo

Ack -att ha matprat utan bilder borde kanske nästan vara bannlyst i en modern värld men nu är det så i alla fall. Jag och Frida var på äventyr i Malmö eftersom jag fyllde år och vägrar konsekvent att fira. Frun valde då att boka hotell och helt sonika köra ner mig till Malmö varefter vi avnjöt en kväll för oss själva, något som kändes som allt för länge sedan. Vi anlände sent till Mayfair Tunneln och valde att ta en promenad för att hitta någonstans att äta. Vi var dock inte riktigt sugna på potatis och sås eller stora köttbitar oavsett hur vällagade dessa kunde vara.

Till vår förtjusning fann vi så Tandoori House och klev in i en alldeles tom lokal där vi raskt blev anvisade ett bord. Frida hade inte prövat indiskt tidigare Så vi plockade in ett par mixade rätter där både lamm, räka och kyckling fick sin plats. Lite tandoori och en hel del starka kryddor och naturligtvis Naan att doppa i såsen. Stället fylldes snabbt med gäster men allt rullade på utan onödigt dröjsmål

Själv är jag ofta försiktig med både tandoori och kyckling eftersom det är så lätt att det blir torrt. Här behövde jag inte oroa mig eftersom kocken varit varsam med både lamm kyckling och räka och lyckades utmärkt med konststycket att servera alltihop utan att sabotera något.

Kort sagt hade vi en alldeles utmärkt middag på Tandoori House där maten var utmärkt för ett pris man nästan skäms över att bli så mätt för.

En länk till deras Facebooksida

2017-02-03

 

Utflykt till Norrvikens Trädgårdar

e10

Vackra saker är legio på Norrvikens Trädgårdar

En dag god som någon begav vi oss mot Båstad och Norrvikens Trädgårdar. Vi tog den långsamma vägen och körde mot Ängelholm och vidare på diverse småvägar. Vi blev varnade om att tennis tydligen spelades i Båstad och att det vore en bra idé att undvika själva staden, något vi tog till hjärtat med stor omsorg. Då vi vare sig hade särskilt bråttom eller satt upp några tvingande mål inför dagen så tog vi saker i så maklig takt vi kunde och landade på diverse ställen på vägen till vårt egentliga slutmål. Vi åt frukost i Söderåsens Nationalpark och fnissade lite över att behöva gå upp i restaurangen och köpa salt till våra medhavda kokta ägg. Inte egentligen för att det var dyrt men den lilla mängd salt vi införskaffade kostade en furstlig summa i sanning.

Ett besök på Lilla Hults Handelsträdgård var en verklig hit även om det ligger väldigt långt hemifrån. Vi hittade bland annat en apotekarros vi velat ha men som varit slut när vi frågat. Några extra vivor till Fridas samling kom också med och vi lämnade stället något fattigare i kronor men mycket rikare i grönska.e9

Framåt eftermiddagen kom vi så fram till Norrviken och fick oss en promenad bland buxbom, bin och planteringar. Den vackra parken med sina olika delar var ett sådant där ställe där vi kunde drälla omkring och få lite inspiration men kanske inte ett ställe som vi kommer att återvända till för många gånger. En av delarna var en japansk trädgård och de flesta bilderna kommer därifrån. Med vår vanliga förmåga att planera så kom vi ungefär halvvägs innan batterier på kameror tog slut och vi istället kunde fokusera på att uppleva ställena istället för att dokumentera dem.

This slideshow requires JavaScript.

Beslutsamma i vår ovilja att vara i tennisinfernot så lämnade vi och gled vidare till Torekov där en av Fisksyltorna i hamnen blev vårt middagsval. Mätta och belåtna påbörjade vi så marschen hemåt i sakta mak och med någon timmas dagsljus kvar så anlände vi åter till Fristaden efter en trivsam dag i varandras sällskap i vackra Skåne.

För oss som bor i Skåne är dess skönhet uppenbar men för alla er andra – Semestra i Skåne – det finns få skönare ställen – jag lovar

Frida & Magnus äter Tapas i Lund

pintxos

 

Något vi alltför sällan gör är att gå ut och tillåta oss att bli bortskämda på det där sättet man bara hoppas på när man låter någon annan laga och servera maten. När vi så i veckan bestämde oss för en liten helgutflykt kände vi att ett restaurangbesök definitivt kunde vara på sin plats. Frida fastnade för Pintxos med sina många små rätter nästan genast. Vi bokade bord över nätet och kunde direkt se om och att det fanns plats utan att behöva ringa, mycket bekvämt. Väl på plats fick vi en kort och kärnfull instruktion i hur saker fungerade och sedan var det bara att plocka ut de rätter vi önskade förpläga oss med. Vi valde ut fyra kött, tre fisk och tre vegetariska varpå vi också beslöt avstå från pommes frites och dylikt, ett beslut vi inte ångrade.

De första tre rätterna var:

en ceviche på räkor, koriander, avokado & chili
soya & portermarinerad tonfisk

samt 

oxtartar med blåmusslor.

Cevichen var rätt trevlig men kanske inte vad vi väntat oss i konsistens då vi upplvde den något blöt och med en alltför dominant smak av koriander. Tonfisken var lysande där den lätta tonen av porter och soya precis landade fisken på rätt ställe. Visst duellerande utbröt om de sista bitarna. Tonfisken följdes av en sockerstekt vitkål som kompletterade upplevelsen perfekt. Oxtartaren var både vacker och smakrik och vi reflekterade båda över hur gott många gånger rått kött faktiskt är.

Vidare bland sorterna kom:

crostini med oxfilé & anklevermousse
bakade röd & gulbetor med holländsk chevre

samt

sötpotatis & getostbollar med inlagda gröna tomater

I det här segmentet kom en höjdpunkt i kvällens övningar. Det är roligt när de vegetariska rätterna har sådan distinktion och är så roliga. Rödbetorna var fantastiska med getosten och den rostade rosmarinen och de friterade bollarna av sötpotatis var en fröjd som nästan tog slut för fort. Toppat med den fenomenala oxfilén satt vi och log för oss själva och kände att dagen blev allt trivsammare.

Nästa par ut var:

risotto med vitlök & rostad mandel
katafipanerad pilgrimsmussla med kimchimajonäs

Risotton var mycket trevlig och rejält mäktig. Musslan….musslan var nog kvällens bästa rätt. Vi gillar verkligen pilgrimsmusslor men de kräver lite öm omsorg för att bli som bäst och här serverades de i ett trivsamt skal och hela anrättningen fick oss att fundera över om vi skulle strunta i resten och bara beställa in fler musslor. Konsistens, sälta och den där lilla sötman i musslan…

Till sist var det dags för lamm och en liten miniburgare på högrev. Egentligen är det inte rättvist att tala om mat som landar framför en efter musslan och ett par av de andra men sista paret ut visade sig tyvärr bli kvällens svagaste. Lammracks med pistagetäcke blev ett par alldeles för hårt stekta bitar som inte alls hörde hemma bland den övriga serveringen. Hamburgaren var dock ypperlig men som sagt inte särskilt spännande efter det andra.

Vi avslutade middagen med lite choklad och kaffe och lämnade Pintxos med en klar lust att återvända. Vill du prova någon av ovanstående är det bråttom eftersom det snart är dags att byta meny.

Själva ser vi fram emot att återvända…

 

Frida & Magnus 11/4 2015