Dag 2 av vår resa: Brighton

Vår första anhalt efter att ha landat på Heathrow och fått oss varsin förvånansvärt drickbar kaffetår blev staden där Roald Dahl förlade häxornas försök till maktövertagande i en av sina förtjusande böcker. Väl framme var tanken att det skulle bjudas på stadsvandring varpå vi valde att å det hastigaste avvika åt ett helt annat håll. Av en slump råkade vi på en bunke smala gränder fyllda av antikviteter och bling-bling som vi roade oss med, drack mer kaffe och hamnade efter en stund nere vid The Royal Pavilion.

Två trevliga damer erbjöd sig spontant att ta en bild av oss när vi drällde runt i parken kring The Royal Pavilion

Royal Pavilion i Brighton byggdes på tidigt 1800-tal som en sommarboning till George IV. Vi strövade mest i parken och tittade på folk och blommor då vi i enlighet med lämmelprincipen endast hade någon timme av vandring innan bussen skulle transportera oss till hotellet. Klokt nog hade vi ju valt att avvika från Brightonturen redan vid det första stoppet och kunde på så sätt utforska saker mer på egen hand och helt utan arg tant ett och två vars armbågar var både mäktiga och irriterande.

Någon timme senare tog vi plats på hotellet som var rymligt och utan större skavanker. Hotellet bjöd på havsutsikt och lite drama i parken då några glada “campare” slagit sig till ro där och lyckades gradvis att berusa sig så till den milda grad att den ene somnade med ansiktet i backen i en ställning som nästan manade oss att ringa en ambulans. När han strax efter visade både livstecken och rörelseförmåga beslöt vi att vandra längs stranden i blåsten och se om vi inte kunde hitta lite förtäring.

Frun utröner huruvida sängen är av godkänd kvaltet

Utsikten från fönstret – Den nedbrunna västra piren var ett blickfång för både öga och fantasi

 

Park-camping. Något som överträffar till och med vår allemansrätt. Äventyrligt i vinden onekligen

En helt flagrant selfie lite sådär lagom sega efter en lång dags resor från Hörby till Brighton

 

Obligatorisk fotbild –
Mer info följer

Att i England hitta mat och samtidigt lyckas undvika pommes frites är något av ett äventyr men vi begav os ut på promenad efter stranden i vinden. Det var onekligen fascinerande att dyka in bland små stånd av konst och skräp och vi tog oss stadigt ut mot det lilla nöjesfält som ligger ute på den pir som inte brunnit ner. Väl där återvände vi till en av de första restauranger vi passerat där de hade helstekt spätta på menyn och kvällen avslutades med en högst anständig måltid även om vi utan tvekan borde struntat i dessert. Det är någonting med restauranger och usla efterrätter men med sådan fisk var vi beredda att förlåta en hel del. Ytterligare någon timmas promenad han vi med innan vi återvände till hotell och vila inför nästa dags äventyr.

Brightons nedbrunna västra pir går att återfinna i konst och konstiga tavlor utefter hela stranden. Den står som ett stålskelett ute i vattnet och det går knappast att gå förbi utan att blickarna dras till det nu övergivna men en gång så populära. Brann gjorde det så sent som 2003 men själva piren som byggdes runt stängdes 1975. Själv har jag inget minne av piren eller egentligen Brighton från när jag sist var där någon gång på 80-talet men det skall erkännas att jag den gången bara landade i staden för dess närhet till byn Clapham och den sägenomspunna Clapham Woods där jag följde med en glad frilansjournalist i jakt på UFO, djävulsdyrkare och underligheter om natten men det är kanske en annan historia…

 

Brighton var kanske inte vår favoritplats i världen men det är onekligen ett trevligt ställe att hänga på. Dagen därefter skulle bli en lång resa upp till Cambridge och slutligen till Harrogate där vi än en gång hoppade över stadsvandringen till York och istället drällde kvar som de rebeller vi är. Men det får vänta till nästa gång

 

Advertisements

Skottland & England 2017

Ett resmål både jag och Frida alltid haft har varit Skottland men av olika anledningar och massor av andra projekt som kommit ivägen så har det inte blivit tidigare. Då jag är både lat och rädd för att köra på vänster sida av vägen så valde vi att ta en färdigplanerad bussresa istället för att hippt djupdyka på egen hand. Således bokade vi en åtta dagars tripp genom både England och Skottland medelst buss komplett med två sura tanter, barnfamiljer, hurtig guide och toalett ombord ingen vågade använda. Resan började mitt i natten och vi tog tåget mot Kastrup och flygplanet som därefter skulle föra oss till England.

Min flygglädje är mycket liten och tidigare resor har jag helst gjort antingen landvägen eller höggradigt berusad. Med fru klockan sju på morgonen var höggradig berusning inte ett alternativ, inte heller var landvägen en del av planen. Således flög jag nykter för första gången i mitt liv, en upplevelse jag kunnat vara utan men som helhet gick det bra

Väl nere på marken igen bar det genast av mot bussen och vårt första mål; Brighton. Det var högst fascinerande hur folk hade bråttom att komma först till hiss, samlingsplats, buss och whatever trots att det var hur tydligt som helst att vi inte skulle lämna stället förrän alla som betalat också satt på bussen. Resans två arga tanter, som tydligen var bussproffs tog täten med vassa armbågar, sura miner och vita pager från helvetet. Frun påpekade noggrant att man inte fick vare sig putta ut dem i gatan eller ens sparka till dem lite försiktigt. En kaffe senare kändes allt dock bra igen och vi var på väg mot Brighton.

To be Continued…

P.s

SKO på TÅG till KASTRUP

Shoe on the wy to Copenhagen

Sko1 – På väg till kastrup

Mot Dalarna i svartvitt

Magnus mor och far valde att pensionera sig tidigt och flytta från Sjuhäradsbygden till Särna där människor är gästvänliga, gäddan inte smakar dy, älgen är legio och det är kallt mest hela tiden. I kylan reste vi mot Särna och efter en tio timmars resa var vi framme i Östomsjö.

I Östomsjö jagar, fiskar och snickrar far och mor väver och arbetar med sina textilier. De engagerar sig också i saker såsom Östomsjöns Bystuga – En stuga för gillen men även ett vandrarhem av första klass. De drömmer om ett växthus och njuter av livet i största allmänhet. Ett besök innebär god mat och den stillhet som bjuds när man lämnat alla måsten i en annan värld.

Här följer lite bilder från en vinterutflykt till Särna – Vinter blir väldigt trivsamt i svartvitt.

Väl mött – Magnus & Frida

da9

Vi stannade för mat i Jönköping och åt den mest vedervärdiga pizza vi smakat de senaste femton åren. Burkchampinjoner!!! Vem lägger burkchampinjoner på en pizza???

da5

Vid köksbordet hos de flesta av klanen Bäcklund kan man avnjuta god mat tillagad efter konstens alla regler. Matbordet har alltid varit familjens samlingspunkt även i tider då vi arbetat alldeles för mycket på olika håll.

da4

Mor hittade kaminen och ägnade en avsevärd tid till att plocka och montera stenen som syns på väggen

da3

Mor samlar på saker och ting. En del av de små har hängt med sedan urminnes tider. Nedan syns en av de vävnader hon gör.

da2

Fler vävnader och annat de funnit när de reser runt om somrarna. Väggen är ett golv. Enligt legenden är det rätt besvärligt att montera golv på väggen.

da1

Far gillar lås och skaffade sig en imponerande samling….

da10

Frida i djup koncentration när hon kör bil. Det tar tio timmar att köra upp så det är rätt skönt att kunna turas om. Möjligheterna till kaffe på vägen är tyvärr rätt usla.

Utflykt till Norrvikens Trädgårdar

e10

Vackra saker är legio på Norrvikens Trädgårdar

En dag god som någon begav vi oss mot Båstad och Norrvikens Trädgårdar. Vi tog den långsamma vägen och körde mot Ängelholm och vidare på diverse småvägar. Vi blev varnade om att tennis tydligen spelades i Båstad och att det vore en bra idé att undvika själva staden, något vi tog till hjärtat med stor omsorg. Då vi vare sig hade särskilt bråttom eller satt upp några tvingande mål inför dagen så tog vi saker i så maklig takt vi kunde och landade på diverse ställen på vägen till vårt egentliga slutmål. Vi åt frukost i Söderåsens Nationalpark och fnissade lite över att behöva gå upp i restaurangen och köpa salt till våra medhavda kokta ägg. Inte egentligen för att det var dyrt men den lilla mängd salt vi införskaffade kostade en furstlig summa i sanning.

Ett besök på Lilla Hults Handelsträdgård var en verklig hit även om det ligger väldigt långt hemifrån. Vi hittade bland annat en apotekarros vi velat ha men som varit slut när vi frågat. Några extra vivor till Fridas samling kom också med och vi lämnade stället något fattigare i kronor men mycket rikare i grönska.e9

Framåt eftermiddagen kom vi så fram till Norrviken och fick oss en promenad bland buxbom, bin och planteringar. Den vackra parken med sina olika delar var ett sådant där ställe där vi kunde drälla omkring och få lite inspiration men kanske inte ett ställe som vi kommer att återvända till för många gånger. En av delarna var en japansk trädgård och de flesta bilderna kommer därifrån. Med vår vanliga förmåga att planera så kom vi ungefär halvvägs innan batterier på kameror tog slut och vi istället kunde fokusera på att uppleva ställena istället för att dokumentera dem.

This slideshow requires JavaScript.

Beslutsamma i vår ovilja att vara i tennisinfernot så lämnade vi och gled vidare till Torekov där en av Fisksyltorna i hamnen blev vårt middagsval. Mätta och belåtna påbörjade vi så marschen hemåt i sakta mak och med någon timmas dagsljus kvar så anlände vi åter till Fristaden efter en trivsam dag i varandras sällskap i vackra Skåne.

För oss som bor i Skåne är dess skönhet uppenbar men för alla er andra – Semestra i Skåne – det finns få skönare ställen – jag lovar

Föräldrabesök från Dalarna

Brita-15

Brita Bäcklund

Så här mitt i sommaren kom föräldrarna på besök ifrån Dalarna. Thomas och Brita kom ner en tisdagskväll för att sedan stanna till måndagen efter. Jag är ingen snickare så det var med stor tacksamhet jag än en gång tog hjälp av far min i snickerier till huset. Den här gången byggde vi en liten altan utanför köksingången och sedan en trappa på framsidan. Trappan på framsidan har inte åtgärdats sedan huset byggdes på sjuttiotalet så den var det riktigt skönt att få till. Baksidans lilla trädäck är en frukostoas för mig och Frida och något som lite avslutade det bygget.

thomas-15

Thomas Bäcklund

Förutom byggenhann vi med att göra några små utflykter till Simrishamn och Ystad. Utanför Ystad gled vi in på Åbergs Trädgård & Cafe. Det tog längre tid än väntat att botanisera bland det enorma utbudet. Till och med far blev lite inspirerad till trädgårdsgrävande efter den upplevelsen och bilen fylldes av diverse örter och plantor. För den som är road av trädgård och har vägarna förbi Ystad är ett besök på Åbergs varmt att rekommendera.

This slideshow requires JavaScript.

Vi gled vidare till Simrishamn för mat och glass varefter vi trötta men nöjda återvände till Hörby. I helgen som var firade vi bröllopsdag och hade ett gemensamt litet gille med reste av familjen med lite grillad gris och diverse andra smårätter. Med helgen till ända begavc sig så föräldrarna hem till Dalarna och jag och Frida påbörjade Fridas sista semestervecka för den här gången. Tiden går så oerhört fort att det ibland inte hinns med alls.

Tack Mor & Far för besök och all hjälp. Druvorna växer efter beskärning och morgonkaffet på altanen är en fröjd.

This slideshow requires JavaScript.

Väl mött från Fristaden

F & M

Utflykt till Wallåkra Stenkärlsfabrik

I våras inför vårt bröllop åkte Frida på möhippa med sina vänner. Ett av stoppen var Wallåkra Stenkärlsfabrik där Frida fick chansen att pröva på att dreja. På fabriken finns en enorm stenugn där föremålen bränns ungefär tre gånger om året. Idag passade vi på att åka och hämta den lilla krukan varefter vi avnjöt årets första picknick i strålande sol i naturreservatet vid Wallåkra. Har du aldrig varit där så kan vi varmt rekommendera ett besök…