How Do I Love Thee? (Sonnet 43)

by Elizabeth Barrett Browning

How do I love thee? Let me count the ways.
I love thee to the depth and breadth and height
My soul can reach, when feeling out of sight
For the ends of being and ideal grace.
I love thee to the level of every day's
Most quiet need, by sun and candle-light.
I love thee freely, as men strive for right.
I love thee purely, as they turn from praise.
I love thee with the passion put to use
In my old griefs, and with my childhood's faith.
I love thee with a love I seemed to lose
With my lost saints. I love thee with the breath,
Smiles, tears, of all my life; and, if God choose,
I shall but love thee better after death.

 

SONNET 116

Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments. Love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove:

O no; it is an ever-fixed mark,
That looks on tempests, and is never shaken;
It is the star to every wandering bark,
Whose worth’s unknown, although his height be taken.

Love’s not Time’s fool, though rosy lips and cheeks
Within his bending sickle’s compass come;
Love alters not with his brief hours and weeks,
But bears it out even to the edge of doom.
If this be error and upon me proved,
I never writ, nor no man ever loved.

William Shakespeare

If I could Tell You

Time will say nothing but I told you so,
Time only knows the price we have to pay;
If I could tell you I would let you know.

If we should weep when clowns put on their show,
If we should stumble when musicians play,
Time will say nothing but I told you so.

There are no fortunes to be told, although,
Because I love you more than I can say,
If I could tell you I would let you know.

The winds must come from somewhere when they blow,
There must be reasons why the leaves decay;
Time will say nothing but I told you so.

Perhaps the roses really want to grow,
The vision seriously intends to stay;
If I could tell you I would let you know.

Suppose the lions all get up and go,
And all the brooks and soldiers run away;
Will Time say nothing but I told you so?
If I could tell you I would let you know.

W. H. Auden

Om Äktenskapet

Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara. Ni skall vara tillsammans när dödens vita vingar skingrar era dagar. Ja, ni skall vara tillsammans även i det tysta minnet av Gud. Men låt det finnas rymd i er samvaro, Och låt himlens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör inte kärleken till en boja; Låt den hellre vara likt ett öppet hav mellan era själars stränder. Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare. Ge varandra av ert bröd, men ät inte av samma stycke bröd. Sjung och dansa tillsammans och var glada. men låt var och en av er få vara ensam, Liksom strängarna på en luta är ensamma även när de vibrerar av samma musik.

Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar. Ty endast Livets hand förmår rymma era hjärtan. Och stå vid varandras sida, men inte för nära; Ty templets pelare står åtskilda, Och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Ur Profeten av Kahlil Gibran

Om kärlek

När kärleken kallar er, följ honom, Om än hans vägar är svåra och branta. Och när hans vingar omsluter er, låt det ske. Om än svärdet som är dolt i vingarna kan såra er. Och när han talar till er, tro honom. Om än hans röst må krossa era drömmar såsom nordanvinden ödelägger trädgårdarna.

Ty liksom kärleken kröner er, skall han även korsfästa er. Liksom han hjälper er att växa, skall han även tukta er. Liksom han stiger upp till er fulla höjd och smeker era spädaste grenar som skälver i solen, Skall han även nedstiga till era rötter och skaka dem där de klamrar sig fast vid jorden. Som sädeskärvar samlar han in er. Han tröskar er tills ni står nakna. Han sållar er och befriar er från era agnar. Han maler er till vithet. Han knådar er tills ni blir mjuka; Och sedan överlämnar han er åt sin heliga eld för att ni skall bli helgat bröd till Guds heliga fest.

Allt detta skall kärleken göra med er för att ni skall lära känna era hjärtans hemligheter och i denna kunskap bli en del av Livets hjärta.

Men om ni av fruktan bara söker kärlekens frid och kärlekens njutning. Då är det bättre att ni skyler er nakenhet och träder ut ur kärlekens tröskloge. Ut i en årstidslös värld där ni skall skratta, men inte allt ert skratt, och gråta, men inte alla era tårar.

Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv. Kärleken äger intet och kan ej heller ägas; Ty kärleken är allt för kärleken.

När ni älskar skall ni inte säga »Gud är i mitt hjärta«, utan »Jag är i Guds hjärta«. Och tro inte att ni kan styra kärlekens riktning. ty om kärleken finner er värdiga skall den styra er.

Kärleken har ingen annan längtan än att fullborda sig själv. Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan: Att få smälta och bli lik en porlande bäck som sjunger sin melodi för natten. Att få känna smärtan av för mycken ömhet. Att få såras av er egen insikt om kärlekens väsen, Och att blöda villig och med glädje. Att få vakna i gryningen med vingburet hjärta och tacksam för ännu en dag i kärlek. Att få vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens extas. Att få vända hem om aftonen i tacksamhet; Och sedan sova med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsäng på läpparna.

Ur Profeten av Kahlil Gibran

Six Ribbons

f I were a minstrel I’d sing you six love songs
To tell the whole world of the love that we share
If I were a merchant I’d bring you six diamonds
With six blood red roses for my love to wear

But I am a simple man, a poor common farmer
So take my six ribbons to tie back your hair

If I were a nobleman I’d bring you six carriages
With six snow white horses to take you anywhere
If I were the emperor I’d build you six palaces
With six hundred servants for comforting fare

But I am a simple man, a poor common farmer
So take my six ribbons to tie back your hair

If I were a minstrel I’d sing you six love songs
To tell the whole world of the love that we share
So be not afraid my love, you’re never alone love
While you wear my ribbons to tie back your hair

Once I was a simple man, a poor common farmer
I gave you six ribbons to tie back your hair

Too-ra-lee, too-ra-lie, all I can share
Is only six ribbons to tie back your hair

I FOLKVISETON

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Av Nils Ferlin (1898-1961)

Time after Time

Lying in my bed I hear the clock tick,
And think of you
Caught up in circles confusion–
Is nothing new
Flashback–warm nights–
Almost left behind
Suitcases of memories,
Time after–

Sometimes you picture me–
I’m walking too far ahead
You’re calling to me, I can’t hear
What you’ve said–
Then you say–go slow–
I fall behind–
The second hand unwinds

[Chorus:]
If you’re lost you can look–and you will find me
Time after time
If you fall I will catch you–I’ll be waiting
Time after time

After my picture fades and darkness has
Turned to gray
Watching through windows–you’re wondering
If I’m OK
Secrets stolen from deep inside
The drum beats out of time–

[Chorus:]

You said go slow–
I fall behind
The second hand unwinds–

[Chorus:]

Time after time…
Time after time…
Time after time…
Time after time…

Fields of Gold

 

You’ll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You’ll forget the sun in his jealous sky
As we walk in fields of goldSo she took her love
For to gaze awhile
Upon the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold

Will you stay with me, will you be my love
Among the fields of barley
We’ll forget the sun in his jealous sky
As we lie in fields of gold

See the west wind move like a lover so
Upon the fields of barley
Feel her body rise when you kiss her mouth
Among the fields of gold
I never made promises lightly
And there have been some that I’ve broken
But I swear in the days still left
We’ll walk in fields of gold
We’ll walk in fields of gold

Many years have passed since those summer days
Among the fields of barley
See the children run as the sun goes down
Among the fields of gold
You’ll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold