Oban om kvällningen eller skottar kokar inte kräftor med dill men det finns kvällsöppet nörderi

På väg mot Oban stannade vi vid ett par tillfällen för att beskåda naturen som utan tvivel är högst förtjusande. Det var massor av kullar och vatten och trevligheter som små kanalbåtar och folk som körde som fullständiga vettvillingar. Vid ett av dessa stop tog vi några porträttbilder.

 

Stilbild vid snabbstop

Magnus på väg mot Oban

Frida på väg mot Oban

Magnus och Frida på väg mot Oban

Väl framme i Oban tog vi plats på fjärde våningen i ett hotell vars hiss vi undvek noggrant. Tyvärr hade vårt rum tidigare varit rökrum och någon hade installerat twin beds, en konstruktion vi inte råkat utför och som Magnus inte sett sedan han senast var i England på tidigt 90-tal.

This slideshow requires JavaScript.

Vi beslöt oss omedelbart att avvika från den gemensamma middagen och begav oss ut i kvällen för att söka föda i denna fiskeristad där ett obegripligt ställe serverade norsk lax – där åt vi inte

Vi fann istället ett familjeföretag med servitörer i åldrar från tolv och uppåt där man erbjöd havskräftor. Som alla vet är det enbart barbarer som äter insjökräftor och folk som inte gillar skaldjur brukar istället köpa någon kinesisk frusen kräftklon. Här kom istället till bordet rejäla skålar med Languster och vi lät oss väl smaka. Kokningen var hänsynsfullt utförd men saknade både sälta och dillsmak. På hela taget kan man förmodligen konstatera att maten i både Skottland och England innehåller betydligt mindre salt än vad vi är vana vid. Dillen trodde vi var universell men här lyste den i uppenbar frånvaro.

Mätta och nöjda fann vi ett nörderi i vars gömmor T-shirts och annat viktigt fanns att beskåda. När så mörkret lade sig över Oban packade vi ihop oss för vila inför morgondagens tågresa med “The Jacobite” – tåget vi ser i filmerna om Harry Potter… men det är  för imorgon

 

 

Väl mött

Magnus & Frida

Advertisements

Vi lämnar Glasgow och dricker whisky sådär till lunch….

Mätta och belåtna lämnade vi Glasgow och stannade till strax utanför för ett litet besök i ett whiskydestilleri. Det vi landade på hette något outalbart:

auchentoshan

Tydligen var grejen att de destillerade whiskyn tre gånger och att man jobbade helt utan rökighet. Vare sig Magnus eller Frida dricker whisky men efter att ha smakat måste vi säga att miljö, sällskap och lite guidning så var det inte en helt obehaglig upplevelse. Vi har någon flarra 28-årig Single Malt hemma men den gör vi mest sås på…att dricka det ligger liksom inte för oss. Hur som helst var det rätt spännande att vandra omkring med en kunnig guide och få kika på hur saker går till.

Efter lite bus-shopping och en smygberusning så återvände vi till bussen för turen till Oban

 

Väl mött

 

Magnus & Frida

Glasgow eller en större version av typ…Eslöv…

Framåt eftermiddagen efter att ha korsat gränsen mellan England och Skottland så kom vi medelst turistbuss till Glasgow där det var planerat både sightseeing och middag. Hotellet som var av högsta klass låg “mitt i smeten” och vi begav oss ut för att äta och titta lite på staden. Själva shoppinggatan kunde varit var som helst i vilken storstad som helst och egentligen kändes det mest som Eslöv fast större. Vi drev omkring några timmar innan vi återvände till en liten restaurang med det något udda namnet “The Butterfly and The Pig“. Maten var utmärkt och jag måste notera att mina förväntningar på mat och mat har varit något låga baserat på gamla erfarenheter av det engelska köket. Under hela resan  var maten för övrigt förvånansvärt bra och i många fall riktigt utmärkt. Frukost, underskott på grönsaker och ett helsicke att hitta frukt till trots så måste vi säga att matupplevelsen var helt acceptabel. Med mörkrets intåg funderade vi lite över morgondagens planer då vi inte skulle lämna Glasgow förrän vid ettiden.

Modernt och frukosten var den bästa hittills

Då vi inte kände för att besöka HM eller något som har med sport att göra och alla museer är stängda på måndagar så sökte vi annat att göra och efter lite sökande på nätet fann vi:

Necropolis

Necropolis – Glasgow är en viktoriansk kyrkogård som ligger på en kulle mitt i staden och då Magnus alltid besöker kyrkogårdar när det finns tillfälle så var detta ett perfekt litet frukostäventyr.

Efter frukost vandrade vi genom staden mot kyrkogården. På vägen passerade vi flera universitet och förundrades över de enorma byggnader dessa var inhysta i. Väl framme gick vi förbi Glasgow Cathedral och sedan vandrade vi upp i de dödas stad där mer än 50000 människor ligger begravda. Kyrkogården håller jordrum till flera trosinriktningar och den förste som begravdes där var en Judisk man vid namn Levi.

När vi vandrat runt bland de döda så begav vi oss ner mot katedralen och dess imponerande inre innan vi hungriga begav oss tillbaka mot centrum och ett hopp om mat innan ytterligare timmar i buss innan vår nästa anhalt som skulle bli Oban

Väl åter i centrum fann vi ett hak vid namn BABS och vi förväntade oss ett hak men ack vad vi misstog oss. Lokala råvaror och mat lagad med finess till och med under lunch och till ett pris som får MacDonalds och annat skräp att skämmas. Vi åt och var nöjda och glada när vi återanslöt till lämmeltåget upp på bussen, som vanligt armbågade av två arga tanter, och färdades mot whiskyprovning och småäventyr innan kvällningens stop i Oban – där vi fick twin beds….TWIN BEDS!! – Resans sämsta hotellrum men men det är för en annan dag….

Väl mött

Magnus&Frida

Och vi får inte glömma skobilder:

Dag Fem i vilken vi besöker Windermere, blir lurade på en båtfärd och gör en viktig film om en svan

Efter ytterligare en frukt och grönsaksfri upplevelse av frukost lämnade vi vackra Harrogate för ännu mer naturupplevelser när vi färdades genom Lake District på väg mot Skottland och Glasgow. Lunchstoppet gjordes vid Windermere – en fantastisk sjö fylld av båtliv, öar och stränder fyllda av byggnader för folk med mer pengar än stackars stadstjänstemän någonsin kommer att få se. Där fanns ett hus man kunde hyra för blygsamma 60k/vecka – men då fanns det jädrar-i-mig strandtomt så att en kommunal bygglovsansvarig hade fått hjärtattack och avlidit efter att ha sett det.

Windermere i sig självt är turistfälla på samma sätt som Gränna och även om det var trevligt så kände vi knappast att vi önskade att stanna någon längre stund.

Hamnen var dock trevlig och vi roade oss med att vandra omkring bland de många svanar som helt oblygt frapperade sig med människorna runt omkring.

Via vår Reiseleiter och bussbolaget hade vi dock hoppat på en båttur på sjön och vi såg fram emot en stunds vattenlek av turistklass. Turen som sådan var fenomenal då båtens högtalare av någon anledning konstruerats på ett sätt så att det fanns en rimlig chans att höra vad som sades, till skillnad från varenda tåg och flygplats i hela England, och guiden var både underhållande och informativ. Lite irriterande var det dock att kostnaden för båtturen som fakturerades var 215:- per person medan samma tur hade kostat runt 80:- om vi istället köpt biljetten direkt. I en elektronisk värld är det onekligen konstigt.

Efter båttur och kort lunch marscherade vi vidare till Skottland och Glasgow och efter att ha planerat och ställt in min första Skottlandsresa redan 1989 så hade vi kommit till gänget som jagade livet ur romare, tycker att getmage är något att göra mat på och som under inga omständigheter, personligen verifierat, bär något under kilten….så vi besökte en kyrkogård….men det tar vi en annan dag

 

Dag fyra – Harrogate

Monument – Varenda liten by har ett monument som hedrar de fallna i olika krig.

I resplanen fanns en möjlighet till utflyktsäventyr i York och även om vi var frestade så var frestelsen att få tillbringa en heldag i egen regi betydligt större. Vi började dagen med frukost och begav oss sedan iväg på promenad genom staden mot Valley Gardens. Staden är en gammal kurort där mer än en berömdhet tvagat sig i svavelosande vatten för hälsans skull. Vårt första mål för dagen var dock parken Valley Gardens och en kortare promenad mot den ännu större trädgården RHS Harlow Carr

Som en försmak av vad som väntade bredde Valley Gardens ut sig och vi gick i relativt rask takt genom skogen tills vi till slut som fram till Harlow Carr. Om man tycker om trädgårdar och natur är det en fröjd att vandra på den här sortens platser där det finns så mycket inspiration, ideer och kreativitet uppbackat med kunskap och experimentlusta. RHS Harlow Carr är inte bara planteringar utan köksträdgård, utställningsområde och experimentträdgård på ett och samma ställe. Gillar man trädkojor finns det också tillgängligt.

Någonstans mitt i all prunkande trädgård hittade vi en utställning om Enid Blyton vilket tog mig tillbaka till barndomen och Femböckerna som på alla sätt var bättre en sport, sport och sportböckerna jag som gosse förväntades läsa.

 

Väl tillbaka i staden hade vi en tanke att smyga in på det berömda Betty´s Tea Room men kön in gick utanför och runt hörnet och ingen servering av Te och Scones är värt det. Lite sugna och hungriga smög vi vidare neråt och in i det som heter Montpellier Quarter i Harrogate där vi istället för Betty fann Jenny och ett förtjusande litet ställe där vi fick både te och fenomenala mackor vilka vi inmundigade i en miljö som måste betraktas som förtjusande.

Resten av dagen strosade vi runt Harrogate och fönstershoppade mest med någon ölpaus mellan de många stegen. Då hotellets restaurang lämnat en hel del i övrigt att önska och vår längtan efter mer friterad mat var mycket liten, sökte vi oss vidare till en hel grupp av indiska etablissemang där till slut valet föll på Shalimar. Vill man äta indiskt i Harrogate är Shalimar ett utmärkt ställe att besöka. Personalen är snabb och kunnig och ber man om att bli lite överraskad så är husets specialare vansinnigt trevliga. Billigt är det också.

 

Mycket mätta drev vi sedan runt en god stund till innan vi framåt kvällen gick in på Betty´s för Tea and Scones. Teet var utmärkt. Servicen var topp notch och sconesen bakade vi bättre själva, men det var mer väntat.

Efter en dag av många intryck drog vi oss till slut tillbaka för att vila inför nästa anhalt:

Lake Windenmere och sedan Glasgow

 

Harrogate var ett sådant där ställe där det inte händer mycket men som är fenomenalt att utgå ifrån om man vill se sig omkring i det gröna England

Dag tre – Ett stopp i Cambridge och sen ankomst till Harrogate

Vår tredje dag började med hotellfrukost och låt oss redan här nämna att engelsk hotellfrukost har utvecklingspotential. Mellan desperat rostat bröd, alldeles för mycket saker i plastförpackningar och avsaknad av civiliserat pålägg var den kontinentala delen av frukosten exakt det jag mindes från mina besök under 80-talet. Komplementet av “Engelsk Frukost” – korv, vita bönor, bacon och äggröra gjorde saken något bättre om man undvek bönor och korv…undvik korv….vi tar det igen: Undvik Korv

Därefter tågade vi i våldsam takt mot buss för avfärd mot Cambridge. De två arga tanterna hade med doftmarkeringar och onda blickar skapat en frizon kring “sina” platser och min egen förstaupplevelse med turistresor via buss fick ytterligare färg när vår reseledare glatt tvingade deltagarna att flytta runt i bussen för att det skulle vara rättvist. Läraren i mig myste i takt med intentionen i LGR11 och vi färdades genom ett regnigt England mot Cambridge.

 

Det finns massor av folk som lever på att putta runt folk på båtar i en kanal jag inte tror att man vill ramla i men som inte stinker som de i Venedig

Jag älskar universitet och bara tanken bå föreläsningar, salar, böcker, bibliotek och typer som sveper omkring som Severus Snape ger mig varma känslor lite överallt. Frun var inte riktigt lika imponerad men lät sig definitivt roas av de magnifika husen och omgivningarna. En liten stund av sightseeing med gruppen fixade vi innan vi snabbt rymde för oss själva

Frun igen

Skam den som ger sig

På gatan mitt emot Kings College

Att fånga frun på bild är inte alltid enkelt eftersom hon hade relativt god kontroll på kameran

Då vi strosat runt en god stund fann vi till slut en marknad med mat och en hel del skräp. På humör för lunch åt vi varsinn falafel som på alla sätt överträffade våra förväntningar. Stärkta och mätta drällde vi runt en stund till innan vi begav oss tillbaka till bussen för den överaskande långa resan till Harrogate – en liten stad vi skulle ha för oss själva en hel dag istället för att bussa till York. Nedan följer några bilder till från Cambridge:

This slideshow requires JavaScript.

Då vi landade i Harrogate rätt sent blev det intag av mat, öl och lokalisationspromenader runt den lilla stadskärnan men resten av dagen tar vi nästa gång. Cambridge blev vi högst förtjusta i och insåg snabbt att vi nog skulle velat tillbringa någon dag extra där. Enda smolken var de olidliga båttursförsäljarna men ett kreativt användande av det engelska språket då någon antastade oss för tredje gången tycktes sprida ett visst rykte som tillsåg att vi därefter lämnades ordentligt ifred.

 

Väl mött nästa gång

 

Magnus & Frida

 

 

 

Dag 2 av vår resa: Brighton

Vår första anhalt efter att ha landat på Heathrow och fått oss varsin förvånansvärt drickbar kaffetår blev staden där Roald Dahl förlade häxornas försök till maktövertagande i en av sina förtjusande böcker. Väl framme var tanken att det skulle bjudas på stadsvandring varpå vi valde att å det hastigaste avvika åt ett helt annat håll. Av en slump råkade vi på en bunke smala gränder fyllda av antikviteter och bling-bling som vi roade oss med, drack mer kaffe och hamnade efter en stund nere vid The Royal Pavilion.

Två trevliga damer erbjöd sig spontant att ta en bild av oss när vi drällde runt i parken kring The Royal Pavilion

Royal Pavilion i Brighton byggdes på tidigt 1800-tal som en sommarboning till George IV. Vi strövade mest i parken och tittade på folk och blommor då vi i enlighet med lämmelprincipen endast hade någon timme av vandring innan bussen skulle transportera oss till hotellet. Klokt nog hade vi ju valt att avvika från Brightonturen redan vid det första stoppet och kunde på så sätt utforska saker mer på egen hand och helt utan arg tant ett och två vars armbågar var både mäktiga och irriterande.

Någon timme senare tog vi plats på hotellet som var rymligt och utan större skavanker. Hotellet bjöd på havsutsikt och lite drama i parken då några glada “campare” slagit sig till ro där och lyckades gradvis att berusa sig så till den milda grad att den ene somnade med ansiktet i backen i en ställning som nästan manade oss att ringa en ambulans. När han strax efter visade både livstecken och rörelseförmåga beslöt vi att vandra längs stranden i blåsten och se om vi inte kunde hitta lite förtäring.

Frun utröner huruvida sängen är av godkänd kvaltet

Utsikten från fönstret – Den nedbrunna västra piren var ett blickfång för både öga och fantasi

 

Park-camping. Något som överträffar till och med vår allemansrätt. Äventyrligt i vinden onekligen

En helt flagrant selfie lite sådär lagom sega efter en lång dags resor från Hörby till Brighton

 

Obligatorisk fotbild –
Mer info följer

Att i England hitta mat och samtidigt lyckas undvika pommes frites är något av ett äventyr men vi begav os ut på promenad efter stranden i vinden. Det var onekligen fascinerande att dyka in bland små stånd av konst och skräp och vi tog oss stadigt ut mot det lilla nöjesfält som ligger ute på den pir som inte brunnit ner. Väl där återvände vi till en av de första restauranger vi passerat där de hade helstekt spätta på menyn och kvällen avslutades med en högst anständig måltid även om vi utan tvekan borde struntat i dessert. Det är någonting med restauranger och usla efterrätter men med sådan fisk var vi beredda att förlåta en hel del. Ytterligare någon timmas promenad han vi med innan vi återvände till hotell och vila inför nästa dags äventyr.

Brightons nedbrunna västra pir går att återfinna i konst och konstiga tavlor utefter hela stranden. Den står som ett stålskelett ute i vattnet och det går knappast att gå förbi utan att blickarna dras till det nu övergivna men en gång så populära. Brann gjorde det så sent som 2003 men själva piren som byggdes runt stängdes 1975. Själv har jag inget minne av piren eller egentligen Brighton från när jag sist var där någon gång på 80-talet men det skall erkännas att jag den gången bara landade i staden för dess närhet till byn Clapham och den sägenomspunna Clapham Woods där jag följde med en glad frilansjournalist i jakt på UFO, djävulsdyrkare och underligheter om natten men det är kanske en annan historia…

 

Brighton var kanske inte vår favoritplats i världen men det är onekligen ett trevligt ställe att hänga på. Dagen därefter skulle bli en lång resa upp till Cambridge och slutligen till Harrogate där vi än en gång hoppade över stadsvandringen till York och istället drällde kvar som de rebeller vi är. Men det får vänta till nästa gång

 

Skottland & England 2017

Ett resmål både jag och Frida alltid haft har varit Skottland men av olika anledningar och massor av andra projekt som kommit ivägen så har det inte blivit tidigare. Då jag är både lat och rädd för att köra på vänster sida av vägen så valde vi att ta en färdigplanerad bussresa istället för att hippt djupdyka på egen hand. Således bokade vi en åtta dagars tripp genom både England och Skottland medelst buss komplett med två sura tanter, barnfamiljer, hurtig guide och toalett ombord ingen vågade använda. Resan började mitt i natten och vi tog tåget mot Kastrup och flygplanet som därefter skulle föra oss till England.

Min flygglädje är mycket liten och tidigare resor har jag helst gjort antingen landvägen eller höggradigt berusad. Med fru klockan sju på morgonen var höggradig berusning inte ett alternativ, inte heller var landvägen en del av planen. Således flög jag nykter för första gången i mitt liv, en upplevelse jag kunnat vara utan men som helhet gick det bra

Väl nere på marken igen bar det genast av mot bussen och vårt första mål; Brighton. Det var högst fascinerande hur folk hade bråttom att komma först till hiss, samlingsplats, buss och whatever trots att det var hur tydligt som helst att vi inte skulle lämna stället förrän alla som betalat också satt på bussen. Resans två arga tanter, som tydligen var bussproffs tog täten med vassa armbågar, sura miner och vita pager från helvetet. Frun påpekade noggrant att man inte fick vare sig putta ut dem i gatan eller ens sparka till dem lite försiktigt. En kaffe senare kändes allt dock bra igen och vi var på väg mot Brighton.

To be Continued…

P.s

SKO på TÅG till KASTRUP

Shoe on the wy to Copenhagen

Sko1 – På väg till kastrup

Växthus – 2017

Växthus har alltid varit en dröm och i år fick vi äntligen till det. Nu står det ett växthus på Fristaden och vi njuter av att inreda och plantera. För en mer utförlig beskrivning och fler bilder är det bara att klicka så kommer fler detaljer och bilder

Här kikar vi in i växthuset och de blå dörrarna syns lite försiktigt – Dörrarna är rejäla så att det går att ta med sig skottkärran in om man behöver

 

Ett extra tack till Håkan Ström som ritat och byggt vårt växthus.

Sushi som Inspiration

Detta är inte en instruktion eller ens recept utan snarare en berättelse om våra äventyr med Sushi. Jag och Frida har under ett antal år experimenterat med Sushi och har en sommarvurm för att avnjuta detta så ofta vi har möjlighet. I sommarvärme är de lätta, rena smakerna perfekta men tyvärr hinner vi inte äta så ofta vi önskar. På restauranger är det alltid lite knepigt. Sushi är antingen gott eller så är det inte det. Det finns liksom inget mellanting i en smakkomposition som kräver så mycket av råvaror och den som tillreder dem. Våra första riktiga försök gick minst sagt sådär:

This slideshow requires JavaScript.

Med lite fler år och övning har vi blivit lite mer vana vid att hantera både knivar och råvaror. Ett par saker som man kan ha i bakhuvudet när man gör sushi kan vara bra att komma ihåg:

  • Köp aldrig sushiset…de tenderar att vara dyra och wasabipastan inuti smakar träpulver. Bättre att plocka ihop bitarna.
  • Köp wasabipulver och blanda…smakar helt ok
  • Tvätta riset fler gånger än vad du tror…det lönar sig
  • Ta tid på dig med riset…gör aldrig sushi när du har bråttom.
  • Snåla inte på råvaror…det går åt lite för massor av bitar så lägg hellre pengar – Enkelt sagt så är valet av råvaror helt avgörande

Här kommer lite av våra Maki:

This slideshow requires JavaScript.

Och sedan lite Nigiri

This slideshow requires JavaScript.

Det är som att måla en canvas fast det är ett köksbord på vilket man jobbar med mat i sin enklaste form.

This slideshow requires JavaScript.

Som avslutning kommer några bilder på hela bordet. I sinom tid kommer här recept också men just nu finns dessa som inspiration…

This slideshow requires JavaScript.

Sushi är kul

Fristaden februari 2017