Vi reser med Harry Potter-tåget “The Jacobite”

Den som har sett filmerna om Harry Potter har säkerligen en bild av det berömda tåget “Hogwarts Express” och bilderna av hur tåget korsar  en i det närmaste magisk bro är ikoniska. Själva tåget och de ikoniska bilderna står att finna om man bordar “The Jacobite” för ett par timmars ångdrivet lunk genom det skotska landskapet.

En bit in i resan kommer man fram till och över bron som varit en sådan ikonisk del i filmerna om Harry Potter. På vägen tillbaka, vilket var med buss, stannade vi vid den utkiksplats oc souvenirbelamrade turistfälla där man alldeles själv kunde stå och ta bilder på tåget man nyss färdats med…vilket vi gjorde:

Bron…utan tåg

Här kommer tåget

Mer tåg

Här kommer tåget lite till

ÅNGA!!!!

ÅNGAmed mer utropstecken OMG !!!!!

Mitt i stannade vi för en kort paus i Glenfinnan och en ung man tog emot oss entusiastiskt spelandes säckpipa för allt han var värd:

 

Själva tågresan var sådär bekväm men bedövande vacker och tåget hade en egen shop med Harry Potter-grejer som vi inte köpte…

Vi färdades från Fort William till Mallaig där vi åt en utmärkt lunch. Återfärden gjordes sedan med buss och vi stannade vid en utkikspunkt där vi kunde se tågen passera bron vi åkt över om morgonen. Vackra vyer och en mycket utförlig genomgång av Skottlands historia* var i huvudsak vad dagen bjöd på innan vi återvände till Oban och  middag innan det skulle bli dags att fara vidare på den sista etappen av resan.

Naturligtvis tog vi bilder på oss själva på olika ställen:

Här är vad man kunde se om man vände sig åt andra hållet istället för att titta på bron

Frida i Glenfinnan – Observera skorna

På bilden ser vi LÄRARFÖRBUNDETs nya coola väska utan larviga färger manligt buren av lärare på semester

Frun kommer att bli lite butter men jag tycker om bilden – Vad tycker ni?

Frun i väntan på tåget på utkiken över bron

Selfietime – Frun märker ingenting

Mer smygfotografering – jag ogillar leenden – man kan le inombords….

Omgivningar och miljöer var som vanligt bedövande vackra och fisken vi åt i Mallaig var fantastisk – Nedan följer lite miljö från tåg och utanför:

Det regnade hela dagen men även genom regniga rutor fastnade en och annan bra bild

Ett landskap för sagor eller rejäla svordomar om man tvingas att gå

Ibland brast himlen ut i blått

På väg mot utkiksplatsen – Statyn föreställer Bonnie Prince Charles – Charles Edward Stuart – extremt misslyckad tronprendent

I väntan på tåg….

Bron…Bro heter typ most på något språk jag inte minns….

Landskap – vidvinkel

Mera landskap

 

I nästa avsnitt: Vi färdas genom nedersta biten av The Highlands och någon glömmer att ladda kameran…

*Just guidens förmåga att kunna hålla miniföredrag om allt vi passerade under resan var en av behållningarna av resan. 

Advertisements

Oban om kvällningen eller skottar kokar inte kräftor med dill men det finns kvällsöppet nörderi

På väg mot Oban stannade vi vid ett par tillfällen för att beskåda naturen som utan tvivel är högst förtjusande. Det var massor av kullar och vatten och trevligheter som små kanalbåtar och folk som körde som fullständiga vettvillingar. Vid ett av dessa stop tog vi några porträttbilder.

 

Stilbild vid snabbstop

Magnus på väg mot Oban

Frida på väg mot Oban

Magnus och Frida på väg mot Oban

Väl framme i Oban tog vi plats på fjärde våningen i ett hotell vars hiss vi undvek noggrant. Tyvärr hade vårt rum tidigare varit rökrum och någon hade installerat twin beds, en konstruktion vi inte råkat utför och som Magnus inte sett sedan han senast var i England på tidigt 90-tal.

This slideshow requires JavaScript.

Vi beslöt oss omedelbart att avvika från den gemensamma middagen och begav oss ut i kvällen för att söka föda i denna fiskeristad där ett obegripligt ställe serverade norsk lax – där åt vi inte

Vi fann istället ett familjeföretag med servitörer i åldrar från tolv och uppåt där man erbjöd havskräftor. Som alla vet är det enbart barbarer som äter insjökräftor och folk som inte gillar skaldjur brukar istället köpa någon kinesisk frusen kräftklon. Här kom istället till bordet rejäla skålar med Languster och vi lät oss väl smaka. Kokningen var hänsynsfullt utförd men saknade både sälta och dillsmak. På hela taget kan man förmodligen konstatera att maten i både Skottland och England innehåller betydligt mindre salt än vad vi är vana vid. Dillen trodde vi var universell men här lyste den i uppenbar frånvaro.

Mätta och nöjda fann vi ett nörderi i vars gömmor T-shirts och annat viktigt fanns att beskåda. När så mörkret lade sig över Oban packade vi ihop oss för vila inför morgondagens tågresa med “The Jacobite” – tåget vi ser i filmerna om Harry Potter… men det är  för imorgon

 

 

Väl mött

Magnus & Frida

Vi lämnar Glasgow och dricker whisky sådär till lunch….

Mätta och belåtna lämnade vi Glasgow och stannade till strax utanför för ett litet besök i ett whiskydestilleri. Det vi landade på hette något outalbart:

auchentoshan

Tydligen var grejen att de destillerade whiskyn tre gånger och att man jobbade helt utan rökighet. Vare sig Magnus eller Frida dricker whisky men efter att ha smakat måste vi säga att miljö, sällskap och lite guidning så var det inte en helt obehaglig upplevelse. Vi har någon flarra 28-årig Single Malt hemma men den gör vi mest sås på…att dricka det ligger liksom inte för oss. Hur som helst var det rätt spännande att vandra omkring med en kunnig guide och få kika på hur saker går till.

Efter lite bus-shopping och en smygberusning så återvände vi till bussen för turen till Oban

 

Väl mött

 

Magnus & Frida

Dag Fem i vilken vi besöker Windermere, blir lurade på en båtfärd och gör en viktig film om en svan

Efter ytterligare en frukt och grönsaksfri upplevelse av frukost lämnade vi vackra Harrogate för ännu mer naturupplevelser när vi färdades genom Lake District på väg mot Skottland och Glasgow. Lunchstoppet gjordes vid Windermere – en fantastisk sjö fylld av båtliv, öar och stränder fyllda av byggnader för folk med mer pengar än stackars stadstjänstemän någonsin kommer att få se. Där fanns ett hus man kunde hyra för blygsamma 60k/vecka – men då fanns det jädrar-i-mig strandtomt så att en kommunal bygglovsansvarig hade fått hjärtattack och avlidit efter att ha sett det.

Windermere i sig självt är turistfälla på samma sätt som Gränna och även om det var trevligt så kände vi knappast att vi önskade att stanna någon längre stund.

Hamnen var dock trevlig och vi roade oss med att vandra omkring bland de många svanar som helt oblygt frapperade sig med människorna runt omkring.

Via vår Reiseleiter och bussbolaget hade vi dock hoppat på en båttur på sjön och vi såg fram emot en stunds vattenlek av turistklass. Turen som sådan var fenomenal då båtens högtalare av någon anledning konstruerats på ett sätt så att det fanns en rimlig chans att höra vad som sades, till skillnad från varenda tåg och flygplats i hela England, och guiden var både underhållande och informativ. Lite irriterande var det dock att kostnaden för båtturen som fakturerades var 215:- per person medan samma tur hade kostat runt 80:- om vi istället köpt biljetten direkt. I en elektronisk värld är det onekligen konstigt.

Efter båttur och kort lunch marscherade vi vidare till Skottland och Glasgow och efter att ha planerat och ställt in min första Skottlandsresa redan 1989 så hade vi kommit till gänget som jagade livet ur romare, tycker att getmage är något att göra mat på och som under inga omständigheter, personligen verifierat, bär något under kilten….så vi besökte en kyrkogård….men det tar vi en annan dag

 

Sushi som Inspiration

Detta är inte en instruktion eller ens recept utan snarare en berättelse om våra äventyr med Sushi. Jag och Frida har under ett antal år experimenterat med Sushi och har en sommarvurm för att avnjuta detta så ofta vi har möjlighet. I sommarvärme är de lätta, rena smakerna perfekta men tyvärr hinner vi inte äta så ofta vi önskar. På restauranger är det alltid lite knepigt. Sushi är antingen gott eller så är det inte det. Det finns liksom inget mellanting i en smakkomposition som kräver så mycket av råvaror och den som tillreder dem. Våra första riktiga försök gick minst sagt sådär:

This slideshow requires JavaScript.

Med lite fler år och övning har vi blivit lite mer vana vid att hantera både knivar och råvaror. Ett par saker som man kan ha i bakhuvudet när man gör sushi kan vara bra att komma ihåg:

  • Köp aldrig sushiset…de tenderar att vara dyra och wasabipastan inuti smakar träpulver. Bättre att plocka ihop bitarna.
  • Köp wasabipulver och blanda…smakar helt ok
  • Tvätta riset fler gånger än vad du tror…det lönar sig
  • Ta tid på dig med riset…gör aldrig sushi när du har bråttom.
  • Snåla inte på råvaror…det går åt lite för massor av bitar så lägg hellre pengar – Enkelt sagt så är valet av råvaror helt avgörande

Här kommer lite av våra Maki:

This slideshow requires JavaScript.

Och sedan lite Nigiri

This slideshow requires JavaScript.

Det är som att måla en canvas fast det är ett köksbord på vilket man jobbar med mat i sin enklaste form.

This slideshow requires JavaScript.

Som avslutning kommer några bilder på hela bordet. I sinom tid kommer här recept också men just nu finns dessa som inspiration…

This slideshow requires JavaScript.

Sushi är kul

Fristaden februari 2017

Grattis till oss på ettårsdagen

Idag firar vi os själva lite extra eftersom det är vår bröllopsdag. Ett år har gått och så mycket har hänt att det nästan svindlar att tänka på men vi är här, tillsammans och i vårt nyrenoverade och ombonade hem. Mycket tid har varit trädgård nu i sommar och vi valde medvetet att inte planera någonting när vi nu inte behövde. Tack än en gång alla nära och kära som delade dagen med oss för sisådär trehundrasextiofem dagar sedan och vi hoppas att ni har en härlig dag.

Eftersom det är Magnus som fipplar med den här posten så blir det bara bilder på Frida.

 

Kram från Fristaden

fridacollage

För ett år sedan…

För ett år sedan var jag alldeles nyopererad och hade precis avslutat en av de värsta terminer jag någonsin haft. Med tarmar som envisades med att smita ut ur ett hål i naveln och en något rörig säsong i skolan så var det en minst sagt besvärlig tid för mig. Samtidigt planerade jag och Frida den största och första av våra dagar och mitt i det som var kaos fanns det också massor av bra saker.

Tio dagar efter att jag opererats så hjälpte jag och Frida till på femtioårskalas och naturligtvis lossade jag på bandagen över min nykarvade buk efter tio dagar såsom sig bör. Kvällen fortlöpte bra och Frida styrde köket medan jag assisterade. Någon vända in i bärandet av disk så kände jag mig litet fuktig. Lita vatten tänkte jag först men efter att ha tittat innanför den lyckligtvis svarta västen så.

Värdinnan såg lite oroad ut när jag bad om kompress och kirurgtejp men till slut förlöpte allt utan vidare incidenter.

För ett år sedan var det en månad kvar och vi gick uttröttade nästa n på semester. Vi plockade med tält och handlade lite småsaker. Vi planerade vidare på mat och gjorde massor av små saker hela tiden.

För snart ett år sedan firade vi bröllop och sedan rusade hösten in under oss och världen omfamnade oss med liv, bygge, nattarbete och förlust och när julen kom var vi så trötta. En månad senare kunde vi flytta in i vårt nyrenoverade hus och sedan dess har saker rumlat och tumlat på i en rasande fart. Imorgon jobbar jag min sista dag för det här skolåret och Frida har semester i nästa vecka och i år har vi få planer och än mindre projekt.

I och för sig tänker Frida bygga en bikupa och vi skall bygga en liten altan bakom huset och två trappor på utsidan och sedan skall jag nog renovera boden och bygga om studion och sedan…

Mellan allt skall vi sitta och se solen sjunka och lyssna till träden i skymningen. Kanske kan vi ordna en liten eldstad nere vid “väggen” och sitta där insvepta i filtar när salamandern leker i veden. Kanske blir det någon liten utflykt eller någon litet annat äventyr mellan allt det vi inte planerat.

För ett år sedan…

Utflykt till Wallåkra Stenkärlsfabrik

I våras inför vårt bröllop åkte Frida på möhippa med sina vänner. Ett av stoppen var Wallåkra Stenkärlsfabrik där Frida fick chansen att pröva på att dreja. På fabriken finns en enorm stenugn där föremålen bränns ungefär tre gånger om året. Idag passade vi på att åka och hämta den lilla krukan varefter vi avnjöt årets första picknick i strålande sol i naturreservatet vid Wallåkra. Har du aldrig varit där så kan vi varmt rekommendera ett besök…

 

 

 

 

Faster Harry Faster

Harry hade det inte lätt under ombyggnaden men efter lite puts och renovering har han både kommit upp på väggen och fått en kompis. Tillsammans med Sokrates blickar Harry ut över vardagsrummet på det där stilsäkra sättet man bara kan önska sig. Harrys äventyr började hos kusin Anders där han hastigt förpassades till de sälla jaktmarkerna efter att ha stångat en Mercedes. Efter en tur i både hemmets och butikens frys konserverades han i en lägenhet i Gårdsten varefter han varit en trogen följeslagare i Magnus alla boningar. Han utgjorde även en del av en liten utställning på Röda Sten i Göteborg för massor av år sedan. Nu hänger han där köket en gång var och om altt förblir som det är så behöver han aldrig flytta mer…

Harry & Sokrates vid den lilla bokhyllan

Harry & Sokrates vid den lilla bokhyllan

DSC_0052 DSC_0056 DSC_0063