Om kärlek

När kärleken kallar er, följ honom, Om än hans vägar är svåra och branta. Och när hans vingar omsluter er, låt det ske. Om än svärdet som är dolt i vingarna kan såra er. Och när han talar till er, tro honom. Om än hans röst må krossa era drömmar såsom nordanvinden ödelägger trädgårdarna.

Ty liksom kärleken kröner er, skall han även korsfästa er. Liksom han hjälper er att växa, skall han även tukta er. Liksom han stiger upp till er fulla höjd och smeker era spädaste grenar som skälver i solen, Skall han även nedstiga till era rötter och skaka dem där de klamrar sig fast vid jorden. Som sädeskärvar samlar han in er. Han tröskar er tills ni står nakna. Han sållar er och befriar er från era agnar. Han maler er till vithet. Han knådar er tills ni blir mjuka; Och sedan överlämnar han er åt sin heliga eld för att ni skall bli helgat bröd till Guds heliga fest.

Allt detta skall kärleken göra med er för att ni skall lära känna era hjärtans hemligheter och i denna kunskap bli en del av Livets hjärta.

Men om ni av fruktan bara söker kärlekens frid och kärlekens njutning. Då är det bättre att ni skyler er nakenhet och träder ut ur kärlekens tröskloge. Ut i en årstidslös värld där ni skall skratta, men inte allt ert skratt, och gråta, men inte alla era tårar.

Kärleken ger intet annat utom sig själv och tar intet utom från sig själv. Kärleken äger intet och kan ej heller ägas; Ty kärleken är allt för kärleken.

När ni älskar skall ni inte säga »Gud är i mitt hjärta«, utan »Jag är i Guds hjärta«. Och tro inte att ni kan styra kärlekens riktning. ty om kärleken finner er värdiga skall den styra er.

Kärleken har ingen annan längtan än att fullborda sig själv. Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan: Att få smälta och bli lik en porlande bäck som sjunger sin melodi för natten. Att få känna smärtan av för mycken ömhet. Att få såras av er egen insikt om kärlekens väsen, Och att blöda villig och med glädje. Att få vakna i gryningen med vingburet hjärta och tacksam för ännu en dag i kärlek. Att få vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens extas. Att få vända hem om aftonen i tacksamhet; Och sedan sova med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsäng på läpparna.

Ur Profeten av Kahlil Gibran

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s